Kärlek, förälskelse och att dela livet med någon

Vete fan om det här ens blir en vettig post, men efter att ha varit vaken 3 timmar en söndagmorgon blev jag sugen att skriva om det!

Kärlek är fantastiskt just för att det är så brett.
Det är också exakt därför det är så svårt att prata om vad kärlek faktiskt är dock.

Synen på kärlek i dagens västvärld är extremt fokuserad på att man ska hitta en partner som uppfyller alla ens behov.
Någon du blir förälskad i, delar dina intressen, kompletterar dina svaga sidor, delar dina livsmål, vill vara med bara dig och ingen aning osv osv.
Det är en absurd idé att det ska vara normen.

Ni som känner mig väl vet att jag anser mig befinna mig i en sån relation dock (även om intresse-delen är rätt diffande), så jag är den absolut sista att säga att det inte går att hitta rätt.

Det jag säger är att kärlek är mycket, mycket mer komplext än så.

Det finns många olika delar av kärlek, jag ska försöka definiera dem här, utan någon intern ranking över vilken som är bäst eller viktigast, de är alla olika saker.

Familiär kärlek: Det här är banden vi bildar till personer vi delar vårt liv med. Det här är banden mellan riktigt nära vänner eller familj.
Personer som du vet alltid kommer att vara en viktig del i ditt liv.
Den här typen av känslor är en positiv biprodukt av att vara nära någon tillräckligt länge för att de ska vara din “flock”.
Den här biten är fundamental för alla som lever ihop.

Förälskelse: Explosion av känslor.
Det gör ont att inte vara nära varandra.
Det är en galenskap, i juridisk mening (du anses inte vid dina sinnes fulla bruk när du är förälskad).
Jag minns själv rätt tydligt när jag var förälskad i Helena.
Jag kunde inte längre lyssna på samma musik som jag normalt gillar.
Jag började spela spel helt annorlunda (aggressionen existerade inte i mig).
Jag tappade intresse för det mesta som inte var relaterad till henne.
Som med alla förälskelser så gick den biten successivt över dock, det här innebär inte att jag älskar henne mindre för det, bara att det har förändrats.
Om någon tror att förälskelse varar för evigt så har ni fel, det är inte svårare än så.
Förälskelse vara generellt i 6-36 månader.
Rent biologiskt är det sannolikt till för att man ska bli förälskad i någon, skaffa ungar, hinna få ungarna att gå och sen leta sig vidare för att diversifiera sina ungars genetiska profil.

Fysisk attraktion: Behöver absolut inte ha med förälskelse eller kärlek att göra.
Reagerar du på någons närvaro, tycker du att den doftar gott?
Fantiserar du om den?
Där har du en fysisk attraktion.
Det är helt enkelt någon det är kul att ha fysisk samvaro med.
Notera också att det här är den mest fluktuerande faktorn av de tre, familiär är den mest stabila och förälskelse är temporär och sen falnande.

Det är egentligen de tre faktorerna som existerar i kärlek.
Kombinationen av alla tre är det som många tror måste existera för ett lyckat förhållande.
Det lustiga är att det egentligen primärt är familiär kärlek som behövs, även om fysisk attraktion är en kraftig fördel om man vill ha ett sexuellt förhållande i sin relation.
Förälskelse kan i det närmaste snarare ses som en nackdel, för vad det innebär är att ni baserar er relation på att ni har ett så starkt emotionellt band att ni i princip är redo att dö för det.
Så fort det bandet försvinner?
Då går det sämre.

Det är absolut inget fel på att ha ett förhållande som bara är förälskat, tvärtom!
Det är en fantastisk upplevelse, tom en många saknar även i ett lyckligt förhållande.
Det är inte så konstigt, den emotionella styrkan i det går i princip inte att jämföra med något annat.

Nästa bit av kakan i att dela livet med någon är att ni måste fungera ihop i vardagen.
Hur hanterar ni varandra när ni är på dåligt humör?
Hur går ni ihop med varandras vänner?
Klarar ni av att göra saker ihop?
Klarar ni av att dela på er?
Jag brukar säga att många tror att ett förhållande börjar när man inte vill spendera tid med någon annan än personen man är kär i.
Det är helt fel, rakt av.
Ett förhållande börjar första gången ni når resulotionen på en noterbar konflikt.
Det går inte att dela ett liv med någon utan att vara oense om något, det är därför det handlar om en relation, att ge och ta.
Det kan vara små, löjliga saker såväl som större, alltifrån att jag vill dra kablar överallt i lägenheten och Helena absolut inte vill det till om det dyker upp känslor för någon annan.
Allting i ens relation definieras just av hur väl man kan hantera dessa konflikter med varandra. Ger man för mycket kommer man att tappa sig själv och må dåligt, ger man för lite kommer den andra att drabbas av samma sak.
Glöm inte vem du är, och låt inte din partner glömma vem den är.

Det är här vi kommer in på varför jag tycker att det är en så fruktansvärd galenskap att tro att alla passar för monogama förhållanden.
Återigen blir det här lite skrattretande när det kommer från mig och mitt förhållande med Helena då vi båda passar extremt bra för monogama förhållanden, själv har jag varken kännt förälskelse eller fysisk attraktion för någon utom Helena sen jag bjöd ut henne.
Det gör mig till extremfallet på den monogama/polygama skalan.
Det intressanta är här att komma ihåg att det här beror på att jag just inte fått upplevelserna av fysisk attraktion och förälskelse till andra.
Det finns många som inte är lagda så alls utan behöver få fysisk attraktion till flera olika personer eller tom behöver förälskelse av och till för att må bra.
Det är inget konstigt med det och det finns forskning som tyder på att det snarare var normen med polyamorösa förhållanden fram tills ungefär 10.000 år sen.
Det som hände då var att helt plötsligt började personer äga mer än de kunde bära och var plötsligt mycket mer låsta vid fysiska platser.
Detta förändrade helt dynamiken av vad ett förhållande var och varför det fanns.

Det som förändrades var också att vi slutade leva i en flock och började leva i en familj, även om flockbanden naturligtvis fanns kvar i hög grad och fortfarande finns idag, även om vi idag har allt märkligare yttringar av dem (noterbart, sociala medier).
Det skulle dock bli ett helt annat inlägg.

Så, vad är ett polyamoröst förhållande?
Det är egentligen vad fan som helst där det finns mer än två personer inblandade i egenskaperna attraktion och/eller förälskelse.
Det finns lyckliga par som vill ha sexuella upplevelser utanför förhållandet, så länge båda är överens om villkoren med det är det inga problem med det. Jag finner det alltid lite absurt när det är ett förhållande där båda är otrogna mot varandra och blir förbannade när den andra är det och skäms när den själv är det.
Det skapas helt enkelt ett problem för att de båda har fallit för lögnen att alla passar för något monogamt.
Om vi nu tar ett steg tillbaka från den monogama normen och fokuserar på vad vi vill med den vi älskar?
Vi tycker att det är självklart att låta någon umgås med sina vänner, att utforska sin egna intressen osv, det ses som destruktivt att inte låta varandra göra det, tom tecken på att det är ett destruktivt förhållande som riskerar att bli nedbrytande både emotionellt och fysiskt.
Så varför skiljer sig det när det handlar om sex och kärlek?
Graviditet? Visst, där finns en risk, och den bör definitivt tas hänsyn till, oavsett om det är med preventivmedel (som många vet är det inte perfekt) eller genom att ha andra former av sex än penis i vagina. Det är något som definitivt bör diskuteras inom förhållandet om var gränserna går.
Sjukdomar? Man utsätter sig alltid för sjukdomsrisk så länge man inte lever i en bubbla, så det är ingen fundamental skillnad egentligen, även om vissa sjukdomar som sprids av sex naturligtvis är mycket obehagliga och smittsamma är det fortfarande samma kategori som att förbjuda någon från att umgås med vänner för att de kan vara sjuka.
Förälskelserisk? Förälskelsen verkar mer knepig, men, egentligen, att intensivt vilja umgås med någon som gör en lycklig behöver verkligen inte vara ett problem för förhållandet i stort, energin som kommer från ett romantiskt förhållande kan vara en stark positiv egenskap där hemma också. Problemet här uppstår mentalt för folk eftersom att de tror att förälskelse är samma sak som livspartner, men livspartner är helt separat från det.

Hmm, lite luddigt inlägg och jag vet inte ens var min slutgiltiga poäng hamnar.
Men det är viktigt att fundera över sånt här tycker jag.

Utlandresa

Har varit borta en stund och tänker passa på att använda bloggen till det oerhört fåniga att berätta om vad jag har haft för mig!

Jag och Helena hade vår bröllopsresa och den hamnade på Borneo, närmare bestämt norra delen, dvs, Malaysia.

Bilder finns här.

Tänker mig att dag för dag låter vettigast:

  1. Utresa, flyget avgick typ 6, åker till amsterdam och därifrån mot Kuala Lumpur.
  2. Kuala Lumpur till Kuching, går runt och kollar i staden, konstaterar att det är varmt och att maten är rakt av fientlig mot oss civiliserade vegetarianer! Införskaffar ful hatt nr 1! Vi noterar också att det i princip inte finns några västerlänningar där.
  3. Åkte till två grottor, den första var otroligt fin och kallades fairy cave, det var en gammal religiös plats för såväl urbefolkningen som kineserna i närheten. Känslan var som i en katedral. Den andra grottan kallades wind cave och hade en del fladdermöss och annat jox i sig, efter den överväldigande första grottan kändes den rätt tam.
  4. Kajakpaddling! Inte så mycket att säga förutom att det var skojigt och väldigt vackert, ganska lugn flod och vissa koordinationssvårigheter mellan mig och Helena i vår kajak.
  5. Utresa från Kuching till Kota Kinabalu där vi kom till Beringi Beach resort, sol och bad i all enkelhet, upptäcker till min förskräckelse att ful hatt nr 1 försvann!
  6. Sol och bad, införskaffande av ful hatt 2.
  7. Utresa från Beringi till Pulau Tigah, originalön i Robinsson, snorkling och gyttjevulkan samt stora ödlor och en del apor, rätt trevlig utflykt över en natt. Helenas ogillande av ful hatt 2 tilltar.
  8. Utresa från pulau tiga till Sabah hotell, ett mycket trevligt hotell med en trevlig pool och den enda bra restaurangen vi hittade under resan, vi var bara där en eftermiddag+kväll.
  9. Tidig utresa för att titta på orangutanger och vissa flodfärder, dagen kantas av regn men flodfärden är ändå ganska mysig, hamnar till slut på den sk enkla stugan som vi hade fått varning om var enkel, den hade trots detta allt utom AC och TV, så vi var positivt överraskande.
  10. Flodfärd+regnskogsvandring, mycket trevlig dag, viss molnighet tidigt på dagen gjorde värmen klart hanterbar men gjorde eftermiddagen till slö sådan då det brjade störtregna då.
  11. Tidig flodfärd som ledde tillbaka till Sabah hotell där vi återigen fick äta bra mat! Detta följdes upp av ett besök i ett väldigt stort tempel på toppen av en kulle, klart häftigt tempel faktiskt, framför allt utsikten. Efter det flyg till Kota Kinabalu. Helenas ogillande av ful hatt 2 övergår till starkt ogillande.
  12. Kota kinabalu var en rätt tråkig stad, stressad som vilken storstad som helst men utan något av större värde, tiden här tillbringades mest med vila och lätt shopping.
  13. Sola och badande i hotellets pool följt av hemresa, lämnade ful hatt 2 på hotellet till Helenas stora glädje!
  14. Idag!

Allt som allt är vi nöjda, det var en härlig resa med skön kombination av slappande och utflykter.

Har läst närmre 10 böcker, tillräckligt för att tömma min kindle på en full laddning tydligen (den behövde laddas under resan alltså).

Skönt att vara hemma, snart är det dags att införskaffa proviant inför kvällens prövning, dvs, hålla sig vaken så man kanske hamnar lite rätt i dygnsrytm.

Det lär bli pizza =P