http://svtplay.se/t/103450/debatt
Jag tänker ta upp delen om SCUM då de andra var rätt usla.
Det som jag fann intressant med den här debatten var flera saker, mest noterbart faktiskt att det här var första gången jag sett en debattledare tydligt konfrontera feminister när de sitter och kommer med logiska motsägelser.
Det är ett framsteg.
Det som var riktigt kasst med debatten var dock att det var två olika debatter som fördes, den ena talade om konstens rätt att uttrycka sig, den andra kritiserade SCUM primärt och sen i viss mån tog upp huruvida det är lämplig kultur för ungdomar att ta del av.
De två är helt olika saker.
Det mest talande tycker jag dock är att så fort ena sidan av debatten har sagt något så skrattar andra sidan, upprepade gånger, dvs, deras åsikt att patriarket finns och är tydligt är så självklar att de behandlar frågan som om den är fullkomligt sann, inte ens folk som ifrågasätter evolutionen brukar bemötas med skratt utan brukar bemötas med en stor hord av sakliga argument.
Men såna har de ju inte egentligen, så det kanske inte är så märkligt.
Men det som verkligen stör mig mer än något annat i hela den där debatten är när regissören går igång och envist hävdar att konstens uppgift är att provocera och väcka uppståndelse och debatt, han indikerar att det är bra att män blir hetsade.
Det intressanta är att antingen verkar han inte tycka att män är en folkgrupp eller så är han bara ologisk, för han säger i nästa mening i princip att hets mot folkgrupp är något han inte vill syssla med.
Nu är jag emot lagar om hets mot folkgrupp då jag anser att det ÄR konstens uppgift att provocera och finna varför saker är ok eller inte.
Jag har inte sett pjäsen och har svårt att uttala mig om den, men jag finner det faktiskt ruskigt att texten som behandlar frågan att män vore en biologisk olycka och bör förintas är en ganska absurd stapel att använda inom en allmänt accepterad ideologi och jag finner det således ganska absurdt att en pjäs om den hyllas.
Motivationen bakom att den vore en bra text är att den ska väga upp mot årtusenden av förtryck av kvinnor och att den bara säger samma sak som sägs om kvinnor genom historien.
Detta låter rimligt, tills man faktiskt funderar över exakt var och när sådant sagts, det handlar om samhällen där folk levde i enormt förtryck, samhällen där slaveri eller livegenskap var väl utspridda och liknande.
Att man sen sätter relativt moderna misogynister som Strindberg i samma kategori som gamla homosexuella greker som pratade om kvinnan som en biologisk maskin vars enda uppgift var att föda barn gör det bara än mer absurdt.
Misogony (kvinnohat) finns, misandri (manshat) finns med, det intressanta är att misandri ses som kulturellt relevant och som något positivt eftersom det motverkar en kultur som inte längre finns.
Vete fan vad min slutpoäng är, men jag kände för att skriva om saken.
