Hekla.nu

Det finns bara två sorters människor i världen.
De som har tydligt hår på ryggen och de som inte har det.
Vi som har det är lite varmare och lite lenare att klappa på ryggen.
Det är alldeles uppenbart att vi är lite bättre, inte sant?

Det här låter fruktansvärt dumt.

Det är frukansvärt dumt.

Det är också grunden till i princip all samhällskonflikt.

Människan är ett flockdjur som överlevt eftersom vi har några få basala drifter som lite grovt kan sammanfattas (ej internt viktade):
Fysisk trygghet.
Behov av att reproducera sig.
Näringsbehov.
Flockkänsla.

Fysisk trygghet är lite väl uppenbar för att prata om, imo, väldigt få av oss gillar äkta fara (även om vi ibland gillar att utmana gränserna lite).

Behov av att reproducera sig är fundamental för att det är vad som avgör vilka av oss som lever idag, det är ju därför vi tycker det är så vansinnigt spännande med sex.

Att vi behöver äta och dricka är rätt uppenbart.

Flockkänslan är den som är knepigast och skapar flest problem.
Med exceptionellt få undantag så söker alla människor en tydlig social plats i en flock. Det behöver inte vara en speciellt trevlig plats (varför folk stannar med vänner de inte gillar och även sannolikt varför partnermisshandel fungerar, men väldigt annat ämne), men det behöver vara en tydlig plats och den behöver göra att personer kan säga att man tillhör den gruppen.
Om jag är svensk är jag ju lite bättre än Somalier, jag menar, jag själv har ju gjort jättemycket för att se till att jag har bra levnadsförhållanden för, err, min utbildning, fysiska trygghet, sjukvård osv osv är något jag personligen kan vara stolt över?
Nej.
Fel.
FEL, FEL och FEL.
Tacksam för och glad över att man lever här, ABSOLUT, go right ahead.
Men så fort du är stolt över något du själv inte har gjort, fråga dig vad det är som spelar in.

Det är nämligen exakt en sak.
Du sätter vi mot dem.

Vi är bra, de är dåliga.

Det här beteendet kommer från att en gång i tiden, och en jävligt lång majoritet av vår utveckling så levde vi i små samhällen tillsammans med genetiskt närliggande släkt. Det här gjorde att, pga hur genetisk selektion fungerar, så premierades de som skyddade sin omgivning, även om det skadade andra runtomkring.
Jag menar, det var ju ens gener som överlevde.

Den där flocken där borta?
De har inte samma rätt som vi till det här vattendraget eller vårt fruktträd, vi är bättre, vi förtjänar det!
Detta är det fundamentala formatet för hur vi fungerar i grupper.

Det här är varför jag blir så förbannat trött så fort man väljer att separera människor i grupper. Det chockerande om man faktiskt tar ett steg tillbaka och tittar på olika kulturer är hur fruktansvärt lika vi är.
Skulle en helt annan kultur komma utifrån (vi pratar rymdvarelser nu) och granska de olika mänskliga kulturerna och vi skulle försöka förklara det för dem skulle det vara precis som i Star Trek, vi skulle uppfattas som EN kultur, för de fina skillnaderna, som vi tycker är enorma, skulle inte ens uppfattas av en individ som inte växt upp och lärt sig findetaljerna.
Vi delar alla de fundamentala behoven som har gjort oss lyckade som art, det är vad som enar oss alla.

Så varför delar vi upp oss i vi och dem?
Varför sitter jag som linuxtekniker och skojar om hur windowstekniker är?
Jag menar, sitter en windowstekniker och en linuxtekniker och tar en öl tillsammans så kommer de sitta och skratta åt icke-tekniker och hur dumma de är.
Personer med rygghår är BÄST!

Det är ganska enkelt.
Om jag har gjort något för att förtjäna att vara en del av en grupp, en grupp som enligt mig minsann är bättre än andra (oavsett om vi faktiskt är det eller inte), vilket i princip ALLA grupper kommer anse om sig själva (varför så många föraktar forskare som inte vet hur det “egentligen är”, vilket är total idioti för alla som faktiskt har provat att umgås med forskare). Då har jag minsann förtjänat min trygghet inom gruppen kan tyckas. Men vad händer om det du gjort inte längre räcker till? Det är här grupper baserat på prestation är svagare än grupper baserade på oföränderliga faktorer är svagare och mindre trygga, du vet hur lite som krävs för att du inte ska passa in längre (en grupp som kräver att du följer modet noggrannt kommer göra ont om du inte har tid eller pengar att investera i att vara modesenlig, och du kommer inte passa in i gruppen sen).
Det är därför det är så jävla skönt för oss att gå på egenskaper vi per definition inte gjort NÅGOT för att förtjäna.
Jag som man? Visst fan ska jag vara med i killarna mot tjejerna?
Visst fan ska jag vara en person med stark sexuell agens?
Jag som kaukasier, ska jag inte vara stolt över allt som vi västerlänningar har lyckats med?
Det är så skönt att sätta sig i en bubbla och se de bra sakerna med vad man är och varför, och tro mig, utsatta i Getton utan utbildning anser sig också vara bättre än dig, jag menar, du skulle inte överleva en dag under DERAS förhållanden (om det är sant eller inte spelar ingen roll, bara för förtydligan).
Som ung och arg försökte jag hitta sätt att kategorisera varför vissa var dumma mot mig. Jag såg då ett mönster av att det oftast var de som hade lite osäkra positioner inom deras upplevda flock, dvs, de som var minst coola, de som hängde lite löst, som ofta var de som var mest på mig.
Detta gjorde att jag började hata “wannabes”, som jag kallade dem. Jag försökte applicera mönstret att problemet var att de strävade efter att vara coola som var problemet.
Egentligen så är det här helt fel, mönstret är att personer som är otrygga angriper en annan social grupp för att stärka sin egen trygghet inom gruppen. Anledningen till att nerdiga personer blir mobbade är fundamentalt mest för att vi är en ganska trygg grupp att angripa. Under tonåren är vi nästan alltid svagare och färre, vilket gör att det är nästan utan konsekvens att angripa oss, samtidigt som man tydligt visar att man är en del av sin egna grupps “vi” genom att angripa en annan grupp.
Notera dock att även inom nerdgrupper så uppstår samma mönster VÄLDIGT tydligt. Lysande exempel är från South Park när ungarna leker Sagan om ringen och så händer det här:

Mönstret är vi och dem.

Det här är varför det är exakt samma grund till att hata vilken grupp som helst. Man väljer att se sin egen grupp som bra och fin och den andra som ful och smutsig. Det är varför nationalister och religiösa kan driva världen i krig, det är varför manschauvinister hatar och föraktar kvinnor och det är varför en viss grupp av feminister hatar män.
Jag kom in på tankarna av det här inlägget när jag såg ännu en artikel om varför alla män är svin och varför hatet mot män är justifierat, för gruppen män utför dåliga saker.
Det gör den, absolut.
Jag tar avstånd från att det gör mig skyldig.
Men jag får privilegier av att vara man säger du?
Absolut, det är för att vi applicerar de bra saker män gör på hela gruppen män.
Att tro att man kan motarbeta mönstret att vi gillar att se en hel grupp som en viss sak genom att bara angripa de dåliga sakerna med den gruppen är absurt, vi bara fortsätter med vi och dem.

För att kunna bryta mot det hela är steg 1, ABSOLUT steg fucking 1.
Att se att vi alla har mycket, mycket mer gemensamt än vi har motsatt.

Inte alla män?

Man ser nästan alltid trender i vilka värdeord som används för att driva med motståndarsidan i en debatt.
Vi har alla hört idioti om att alla män är svin.
Alla sansade människor anser iaf att det är idioti, liksom alla män är värre än djur etc etc.
Om du inte anser att det är idioti är du antingen ej sansad eller har blivit lurad av en jävligt falsk marknadsföring.

Jag har hört så jävla många förklaringar till varför det inte är dumheter, men, de alla är grundade i samma idiotiska argument.
Det är inte egentligen vad vi menar, vad vi menar är att eftersom det finns en patriarkal struktur som män drar fördel av och kvinnor får nackdelar av så har män en skuld, således en skyldighet att bekämpa sina egna fördelar till förmån för kvinnan.

Till att börja med, om det är vad som menas, SÄG DET FÖR I HELVETE DÅ.
Det är inte så svårt att faktiskt säga vad man menar istället för att säga provocerande argument som är till för att väcka uppmärksamhet, och det skapar en situation som gör att det inte skapas en jävla massa antipati mot rörelsen.

För det andra, även om det är så att kvinnan är strukturellt underordnad mannen och enbart har nackdelar av detta och mannen är strukturellt överordnad och enbart har fördelar av detta (jag tänker inte gå in på den biten, det är en komplex diskussion) så är något som är väldigt, väldigt tydligt att de inte bara är män som är skyldiga till samhällstrukturen.
Det är båda könen.
Det är jag, det är min fru, det är dina barn.
Det är vi alla.

Så om jag säger att alla kvinnor är svin för att kvinnor blir våldtagna?
Då följer jag samma logiska argument.

Sen brukar argumentet inte vara alla män är svin utan någonting närliggande “Hur kan män…”.
Den enkla sanningen?
Den generella mannen går inte runt och våldtar, trakasserar och har sig.
I Sverige, bör nämnas.
Den generella mannen uppför sig som han har blivit fostrad, liksom den generella kvinnan gör det.
Det är alltså inte “Hur kan män” som är den rätta frågan, den rätta frågan är hur kan ett fåtal personer begå hemska brott mot andra?
En stor del av förklaringen är tyvärr att en del av oss inte har moraliska spärrar, dessa människor är väldigt svåra att nå med goda värderingar då moral i grund och botten är medfött i oss i form av empati och sympati.
En annan kategori är personer som tränas att tappa empati och sympati av olika anledningar, här är exempelvis män som växer upp i en kultur där deras omgivning är svin.
Den kategorin går att angripa, det gör den.
Men då blir frågan tydligare:
Hur gör vi för att få unga män att respektera kvinnor, och i en bredare skala, sin omgivning, mer?
Och där har vi en mycket mer intressant fråga, en mycket mer komplex sådan som faktiskt angriper problemet.

Kom ihåg att de männen också är offer för samma strukturer, strukturer som tränar män att inte känna empati och sympati, att vi inte får gråta, visa ömhet, kärlek och omtanke etc.
Och den strukturen bibehålls i hög grad av kvinnor som premierar stoiska, starka män.

Så, återigen, är kvinnor svin?

Tänkte göra en post om patriarkatets vara eller inte vara då jag är så förbaskat trött på att förklara min ståndpunkt i saken.

Ordet patriarkat kommer i princip från samhällsgrupper som styrs av uteslutande män och kvinnor exkluderas från alla höga maktpositioner.

Lever vi således i ett patriarkat?

Nej, kategoriskt.

Om vi tar den meningen som brukar menas idag, att det finns en omedveten sammansvurning mellan män där de håller varandra om ryggen för att de trivs så bra ihop och inte vill få sina strukturer rubbade, då får jag svårare att svara.

Inte för att jag finner det mer relevant eller ens för den sakens skull mer intressant att prata om, utan istället av en helt annan anledning.

Hur motbevisar man det?

Alla vetenskapliga teorier har en gemensam sak, de säger att OM det är på ett visst sätt SKA en viss sak kunna reproduceras.

Gång.

På gång.

På gång.

På gång.

Jag skulle kunna fortsätta här tills internet är ersatt av nästa teknologi, det skulle ändå inte vara tillräckligt.

Gravitation är väl belagt, tappar vi ett äpple så faller det ner mot närmsta yta, det är en stark teori.

Den dagen ett äpple inte faller så finns det direkt ett motbevis som säger att det finns något fel i teorin.

Då är gravitionsteorin falsifierad.

Nu vet vi att det finns många fall där kvinnor får komma fram, vi har sett kvinnliga partiledare, en majoritet av alla rika i sverige är kvinnor (inte samma sak som att de flesta resurserna finns hos kvinnor), det finns gott om kvinnliga VDs.

Ändå är inte idén om patriarkatet förkastad.

Vad innebär det?

Det innebär inte ens att idén om det försvagas, däremot anses varje fall av motsatsen, dvs, varje fall där det är bara män i en styrelse vara lysande exempel på att det finns ett patriarkat.

I verkligheten så är det mycket enkelt.

Fram tills 70-talet var vi förbaskat låsta i våra könsroller i Sverige, det var hemskt åt båda hållen, man ska ha rätt att vara en individ. Under 70-talet kom man fram till detta och sen dess har mer och mer börjat ske, det är dock ett faktum att kultur inte ändras på en natt och att i folks medvetanden så tar det tid innan nya strömningar faktiskt gäller ner på de djupaste nivåerna av samhället eftersom “visdom” sprids över generationer.

Det är därför bra att arbete sker för att luckra up så att fler folk får välja.

Men, det är här min egentliga poäng kommer in.

Vilka är det idag som sitter i tunga styrelser normalt sett?

Det är personer som har ett helt liv av arbete bakom sig och som dessutom ofta kommer från en konservativ familj då rika familjer tenderar att vara de som jobbar sig mot toppen, dels genom fördelar socialt, men också genom att de lär sig att de SKA göra det och därför kämpar hårdare.

Konservativa familjer är mindre benägna att ha blivit påverkade av moderna strömningar.

Mot slutet av karriären innebär 55+.

De växte alltså upp på 60-talet.

Dessutom är det egentligen barnen till 70-talister som inte bara lärt sig principerna utan faktiskt har dem i ryggmärgen som verkligen kommer att göra skillnad.

Så, nu pratar vi inte 2011, vi pratar snarare snarare 2030 eller tidigare.

Först då kan vi ha belägg.

Tills dess är det bara tröghet.

Sen kan vi prata om olika skillnader mellan könen på genetisk nivå allt vad fan vi vill, det är inte relevant.

Den sociala ändringen, OM den ens KAN ske, har inte haft tid att ske än.

 

Så, nej, jag köper inte att patriarkatet finns där heller.

 

Sen, ÄVEN om jag har fel och det finns ett sånt här patriarkat och vi faktiskt funderar över vilka det är som gynnas av det och vilka är det som missgynnas?

Då pratet i princip alltid gäller de översta 10% av samhället så är verkligheten att det handlar om huruvida man är rik eller stenrik.

Förlåt, men har vi inte mer intressanta saker att kämpa för än rika kvinnors rätt att vara lika rika som de stenrika männen?

Jävlar, samma dag.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jamstallda-man-ar-mindre-valdsamma_6660688.svd

Inte så lång post den här gången.

Det är fan ruskigt deprimerande att politiker inte har tillräckligt med källkritik i sig för att komma på att korrelation och kausation INTE är samma sak.

De tycker att det självklart är så att alla män är av naturen onda och måste lära sig att vara goda genom att ta hand om barn.

Det som inte verkar slå dem är att det är så att de ruttna, manipulerande onda jävlarna som slår sin fru och sina barn systematiskt kanske inte har något som helst intresse av att vara hemmafädrar.

Vilket låter markant troligare, det är inte så jävla vanligt att personer med psykopatiska tendenser föredrar att fokusera på sin familj istället för sin karriär, tvärtom är familjen bara ett medel man använder för sin njutning.

Jävla misstänkliggörande, de flesta män har inget mörker att slåss mot för att kontrollera sig från att vara en ond jävel.

Idioter.

http://svtplay.se/t/103450/debatt

Jag tänker ta upp delen om SCUM då de andra var rätt usla.

Det som jag fann intressant med den här debatten var flera saker, mest noterbart faktiskt att det här var första gången jag sett en debattledare tydligt konfrontera feminister när de sitter och kommer med logiska motsägelser.

Det är ett framsteg.

Det som var riktigt kasst med debatten var dock att det var två olika debatter som fördes, den ena talade om konstens rätt att uttrycka sig, den andra kritiserade SCUM primärt och sen i viss mån tog upp huruvida det är lämplig kultur för ungdomar att ta del av.

De två är helt olika saker.

Det mest talande tycker jag dock är att så fort ena sidan av debatten har sagt något så skrattar andra sidan, upprepade gånger, dvs, deras åsikt att patriarket finns och är tydligt är så självklar att de behandlar frågan som om den är fullkomligt sann, inte ens folk som ifrågasätter evolutionen brukar bemötas med skratt utan brukar bemötas med en stor hord av sakliga argument.

Men såna har de ju inte egentligen, så det kanske inte är så märkligt.

Men det som verkligen stör mig mer än något annat i hela den där debatten är när regissören går igång och envist hävdar att konstens uppgift är att provocera och väcka uppståndelse och debatt, han indikerar att det är bra att män blir hetsade.

Det intressanta är att antingen verkar han inte tycka att män är en folkgrupp eller så är han bara ologisk, för han säger i nästa mening i princip att hets mot folkgrupp är något han inte vill syssla med.

Nu är jag emot lagar om hets mot folkgrupp då jag anser att det ÄR konstens uppgift att provocera och finna varför saker är ok eller inte.

Jag har inte sett pjäsen och har svårt att uttala mig om den, men jag finner det faktiskt ruskigt att texten som behandlar frågan att män vore en biologisk olycka och bör förintas är en ganska absurd stapel att använda inom en allmänt accepterad ideologi och jag finner det således ganska absurdt att en pjäs om den hyllas.

Motivationen bakom att den vore en bra text är att den ska väga upp mot årtusenden av förtryck av kvinnor och att den bara säger samma sak som sägs om kvinnor genom historien.

Detta låter rimligt, tills man faktiskt funderar över exakt var och när sådant sagts, det handlar om samhällen där folk levde i enormt förtryck, samhällen där slaveri eller livegenskap var väl utspridda och liknande.

Att man sen sätter relativt moderna misogynister som Strindberg i samma kategori som gamla homosexuella greker som pratade om kvinnan som en biologisk maskin vars enda uppgift var att föda barn gör det bara än mer absurdt.

Misogony (kvinnohat) finns, misandri (manshat) finns med, det intressanta är att misandri ses som kulturellt relevant och som något positivt eftersom det motverkar en kultur som inte längre finns.

 

Vete fan vad min slutpoäng är, men jag kände för att skriva om saken.