Hekla.nu

Tänkte göra en post om patriarkatets vara eller inte vara då jag är så förbaskat trött på att förklara min ståndpunkt i saken.

Ordet patriarkat kommer i princip från samhällsgrupper som styrs av uteslutande män och kvinnor exkluderas från alla höga maktpositioner.

Lever vi således i ett patriarkat?

Nej, kategoriskt.

Om vi tar den meningen som brukar menas idag, att det finns en omedveten sammansvurning mellan män där de håller varandra om ryggen för att de trivs så bra ihop och inte vill få sina strukturer rubbade, då får jag svårare att svara.

Inte för att jag finner det mer relevant eller ens för den sakens skull mer intressant att prata om, utan istället av en helt annan anledning.

Hur motbevisar man det?

Alla vetenskapliga teorier har en gemensam sak, de säger att OM det är på ett visst sätt SKA en viss sak kunna reproduceras.

Gång.

På gång.

På gång.

På gång.

Jag skulle kunna fortsätta här tills internet är ersatt av nästa teknologi, det skulle ändå inte vara tillräckligt.

Gravitation är väl belagt, tappar vi ett äpple så faller det ner mot närmsta yta, det är en stark teori.

Den dagen ett äpple inte faller så finns det direkt ett motbevis som säger att det finns något fel i teorin.

Då är gravitionsteorin falsifierad.

Nu vet vi att det finns många fall där kvinnor får komma fram, vi har sett kvinnliga partiledare, en majoritet av alla rika i sverige är kvinnor (inte samma sak som att de flesta resurserna finns hos kvinnor), det finns gott om kvinnliga VDs.

Ändå är inte idén om patriarkatet förkastad.

Vad innebär det?

Det innebär inte ens att idén om det försvagas, däremot anses varje fall av motsatsen, dvs, varje fall där det är bara män i en styrelse vara lysande exempel på att det finns ett patriarkat.

I verkligheten så är det mycket enkelt.

Fram tills 70-talet var vi förbaskat låsta i våra könsroller i Sverige, det var hemskt åt båda hållen, man ska ha rätt att vara en individ. Under 70-talet kom man fram till detta och sen dess har mer och mer börjat ske, det är dock ett faktum att kultur inte ändras på en natt och att i folks medvetanden så tar det tid innan nya strömningar faktiskt gäller ner på de djupaste nivåerna av samhället eftersom “visdom” sprids över generationer.

Det är därför bra att arbete sker för att luckra up så att fler folk får välja.

Men, det är här min egentliga poäng kommer in.

Vilka är det idag som sitter i tunga styrelser normalt sett?

Det är personer som har ett helt liv av arbete bakom sig och som dessutom ofta kommer från en konservativ familj då rika familjer tenderar att vara de som jobbar sig mot toppen, dels genom fördelar socialt, men också genom att de lär sig att de SKA göra det och därför kämpar hårdare.

Konservativa familjer är mindre benägna att ha blivit påverkade av moderna strömningar.

Mot slutet av karriären innebär 55+.

De växte alltså upp på 60-talet.

Dessutom är det egentligen barnen till 70-talister som inte bara lärt sig principerna utan faktiskt har dem i ryggmärgen som verkligen kommer att göra skillnad.

Så, nu pratar vi inte 2011, vi pratar snarare snarare 2030 eller tidigare.

Först då kan vi ha belägg.

Tills dess är det bara tröghet.

Sen kan vi prata om olika skillnader mellan könen på genetisk nivå allt vad fan vi vill, det är inte relevant.

Den sociala ändringen, OM den ens KAN ske, har inte haft tid att ske än.

 

Så, nej, jag köper inte att patriarkatet finns där heller.

 

Sen, ÄVEN om jag har fel och det finns ett sånt här patriarkat och vi faktiskt funderar över vilka det är som gynnas av det och vilka är det som missgynnas?

Då pratet i princip alltid gäller de översta 10% av samhället så är verkligheten att det handlar om huruvida man är rik eller stenrik.

Förlåt, men har vi inte mer intressanta saker att kämpa för än rika kvinnors rätt att vara lika rika som de stenrika männen?

Jävlar, samma dag.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jamstallda-man-ar-mindre-valdsamma_6660688.svd

Inte så lång post den här gången.

Det är fan ruskigt deprimerande att politiker inte har tillräckligt med källkritik i sig för att komma på att korrelation och kausation INTE är samma sak.

De tycker att det självklart är så att alla män är av naturen onda och måste lära sig att vara goda genom att ta hand om barn.

Det som inte verkar slå dem är att det är så att de ruttna, manipulerande onda jävlarna som slår sin fru och sina barn systematiskt kanske inte har något som helst intresse av att vara hemmafädrar.

Vilket låter markant troligare, det är inte så jävla vanligt att personer med psykopatiska tendenser föredrar att fokusera på sin familj istället för sin karriär, tvärtom är familjen bara ett medel man använder för sin njutning.

Jävla misstänkliggörande, de flesta män har inget mörker att slåss mot för att kontrollera sig från att vara en ond jävel.

Idioter.

http://svtplay.se/t/103450/debatt

Jag tänker ta upp delen om SCUM då de andra var rätt usla.

Det som jag fann intressant med den här debatten var flera saker, mest noterbart faktiskt att det här var första gången jag sett en debattledare tydligt konfrontera feminister när de sitter och kommer med logiska motsägelser.

Det är ett framsteg.

Det som var riktigt kasst med debatten var dock att det var två olika debatter som fördes, den ena talade om konstens rätt att uttrycka sig, den andra kritiserade SCUM primärt och sen i viss mån tog upp huruvida det är lämplig kultur för ungdomar att ta del av.

De två är helt olika saker.

Det mest talande tycker jag dock är att så fort ena sidan av debatten har sagt något så skrattar andra sidan, upprepade gånger, dvs, deras åsikt att patriarket finns och är tydligt är så självklar att de behandlar frågan som om den är fullkomligt sann, inte ens folk som ifrågasätter evolutionen brukar bemötas med skratt utan brukar bemötas med en stor hord av sakliga argument.

Men såna har de ju inte egentligen, så det kanske inte är så märkligt.

Men det som verkligen stör mig mer än något annat i hela den där debatten är när regissören går igång och envist hävdar att konstens uppgift är att provocera och väcka uppståndelse och debatt, han indikerar att det är bra att män blir hetsade.

Det intressanta är att antingen verkar han inte tycka att män är en folkgrupp eller så är han bara ologisk, för han säger i nästa mening i princip att hets mot folkgrupp är något han inte vill syssla med.

Nu är jag emot lagar om hets mot folkgrupp då jag anser att det ÄR konstens uppgift att provocera och finna varför saker är ok eller inte.

Jag har inte sett pjäsen och har svårt att uttala mig om den, men jag finner det faktiskt ruskigt att texten som behandlar frågan att män vore en biologisk olycka och bör förintas är en ganska absurd stapel att använda inom en allmänt accepterad ideologi och jag finner det således ganska absurdt att en pjäs om den hyllas.

Motivationen bakom att den vore en bra text är att den ska väga upp mot årtusenden av förtryck av kvinnor och att den bara säger samma sak som sägs om kvinnor genom historien.

Detta låter rimligt, tills man faktiskt funderar över exakt var och när sådant sagts, det handlar om samhällen där folk levde i enormt förtryck, samhällen där slaveri eller livegenskap var väl utspridda och liknande.

Att man sen sätter relativt moderna misogynister som Strindberg i samma kategori som gamla homosexuella greker som pratade om kvinnan som en biologisk maskin vars enda uppgift var att föda barn gör det bara än mer absurdt.

Misogony (kvinnohat) finns, misandri (manshat) finns med, det intressanta är att misandri ses som kulturellt relevant och som något positivt eftersom det motverkar en kultur som inte längre finns.

 

Vete fan vad min slutpoäng är, men jag kände för att skriva om saken.